Tunnelbanan går cirka tjugo meter från mina fönster. Dagtid går det ett tåg var tionde minut i vardera riktningen, på kvällen varje kvart. Jag kan höra på ljudet vilket tåg som är vilket. Det som accelererar, är det tåget som är på väg söderut och som just startat från min station. Det som bromsar in, är på väg norrut, in på stationen. Tåget in mot stan passerar ungefär en minut efter att tåget från stan passerat, sen är det tyst i nio minuter igen.

När jag flyttade in här för sex år sedan, ”stördes” jag bara av det första tåget som passerade. Sen vande jag mig och hör dom aldrig mer. Utom när jag har balkongdörren öppen. Då går det inte att samtala, prata i telefon eller höra teven. Men det är ju bara var tionde minut på dagtid, och varje kvart på kvällen.

Däremot finns det ett tredje ljud som tågen avger, förutom det inbromsande och det accelererande. Det är tåget som är taget ur trafik och kör tomt på väg in till vagnhallen. Den bromsar inte in helt, utan bara saktar in lite granna för att sedan sakta glida förbi stationen. Det går nästan att ställa klockan efter det tåget, då det passerar min balkong mellan 21:20 och 21:22. Folk tror jag är galen, när jag helt plötsligt utan att kolla på klockan utbrister ”jaha, då är klockan tjugo över nio”. Man blir fort präglad av sin miljö.