Efter sexton år i Stockholm tycker jag att jag hittar bra i stan. Tycker mig känna till de flesta gatorna, många av busslinjerna och alla tunnelbaneuppgångar. Men idag på väg till sjukgymnasten vid Östermalmstorg, insåg jag att jag hade fel. Satt försjunken och läste och märkte inte att jag var framme förrän tåget började åka vidare. Fick åka en station för långt och ta nästa tåg tillbaka. Kände mig som en turist, i min egen stad.
Know the feeling. Var samma sak för mig när jag var hemma sist. Totalt lost. I sin egen stad. Skrämmande. Och ganska skönt. Pratar man på konstig dialekt kan man ställa alla dumma frågor också, som hur mycket en resa kostar… (Fastän man redan vet)
Det hade ju varit jättelångt att gå tillbaka…