Alltid är det nåt man glömmer. Det känner jag direkt när jag låser hemmadörren och reser iväg någonstans. Vad kommer jag på först försent.

Klonens ville att jag skulle komma ner och hälsa på honom i Västervik. Bokade vandrarhem för en natt och tog bussen ned. Hade packat reselakan, en portion havregryn till gröt i en påse, UHT-mjölk, färdiga knäckemackor och en liten juice. Allt för en god frukost bortavid. Det var vid frukosten jag kom på vad jag glömt. Det viktigaste av allt. Kaffe! Jag fixar inte en dag utan kaffe till frukosten. På resande fot får frystorkat kaffe duga, men det stod kvar hemma.

Det var med skepsis jag gav mig ut i staden på jakt efter ett morgonöppet fik. Efter lite letande hittade jag Kafékoppen som var öppet och där fick jag äntligen mitt kaffe. Jag var inte ensam i jakten på en tidig kopp, där satt ett gäng gubbar och fikade. Tydligen stammisar för alla käkade samma sak till kaffet; våfflor med grädde och sylt. Utom jag, jag nöjde mig med en påtår.