Svenskan är lite unik på så sätt att vi gärna gör verb av substantiv. Ta uttrycket skicka e-post som har blivit eposta eller mäjla. Eller att skicka sms som blivit smsa. Hihi, låter lite kinky tycker jag, smsa.
Mig gör det inget att svenska språket utvecklas, det är bara roligt. Så länge alla förstår och hänger med på förändringen. Men förändringar kan missförstås, som med särskrivningar, och då säger jag stopp.
På inbjudningskort brukar det stå ”osa senast 31 juni”, alltså ”om svar anhålles senast 31 juni”. Idag fick jag ett inbjudningskort där det stod ”glöm inte att osa senast…” och i slutet stod det ”Säg till när ni osar så vet vi”. Aha, det är ett grillparty jag är bjuden till. Nej vänta, det står kräftskiva…
Ha ha, den var kul!
Men det är sant, folk vet inte vad o.s.a betyder. Det är lite som alla de här andra orden. Grym, ångest, konservativ. De har liksom bytt betydelse.
Egentligen vet nog alla vad o.s.a innebär även om få vet vad det betyder. Frågan är vad som är viktigast, att man vet eller att man förstår?
Eller att man tar med rätt tillbehör när man ska osa på en kräftskiva?
Hoppas det blir bra röka på skivan!