Det kan vara bra att sakna någon, riktigt nyttigt. Då visar det sig att man verkligen tycker om någon, att man verkligen bryr sig. Det är inte alltid man kan känna det när man är nära inpå. Då kan avstånd vara nyttigt, så saknaden kommer. En frisk fläkt att få känna lite saknad då och då. Men bara kortare tider, inte så här länge.

Jag har fått tillräckligt mycket med saknad i mitt liv, så jag klarar mig helt utan den känslan för en längre perioder. Att inte få träffa den jag älskar och tycker om en längre tid gör ont. Fruktansvärt ont. Det är den saknaden som är orsaken till min tomhetskänsla och söndagsångest. Jag klarar mig helt utan Saknaden. Det är inte en skön känsla för mig när den pågår länge. Det gör mig nedstämd och jag mår riktigt dåligt. Tack bra, det räcker nu.