Med endorfinet sprutande ur öronen, var det maxfart till jobbet som gällde. Trots tung motvind så höll jag god fart och klockan 7 på morgonen är det inte så mycket cykelblåbär ute, så det rullar på bra. Vad ska man med massa växlar till, enväxlad hoj är perfekt istan, är det tungt är det bara att stå upp.

Kommen till jobbet väntar jag ett tag på att någon av de två hissarna ska komma. Men ingen av hissarna reagerar överhuvudtaget. Den ena stod kvar på våning 2 och den andra på 3. Så det var bara att langa upp stålcykeln på axeln och börja gå i trapporna. Sju våningar upp fick jag traska med cykeln. Ställde cykeln utanför kontorsrummet och sen var det bara att traska ned igen till omklädningsrummet och nu behövde jag verkligen duscha. Sen upp till kontoret igen.

Så nu har jag fått massa extra cykelträning utan att överhuvudtaget cykla.