Mental ohälsa är en miljardindustri. Miljoner människor knaprar ångestdämpande mediciner, går i terapi och söker ideologier för att må bättre och finna sig själva. Men blir dom friskare?
Solen sken, motvinden var medgörlig och medvinden var snäll. Det blev en kort liten runda idag på bara 35 km tillsammans med cykelkamrat Johan A. Hur mulligt som helst att susa fram på cykeln en dag som denna. Mer behöver inte jag för att rensa skallen och bli av med alla dumma tankar jag samlat på mig.
Så vem behöver terapi och mediciner, när det enda som behövs är en räcercykel och några vägar att rulla fram på?
Mera cykling åt folket! Och mera cykling till mig!
Fan också, jag sitter ju fast på en båtjävel… Nåväl… Snart hemma, snart dejta racer. Snart dejta Bruse. Vilket osökt får mig att tänka på att Bruses racer är i jävligt lämplig storlek… Du kommer bli robbad på varenda hojj! 🙂
Du har missförstått hela grejer: det är mig du har fri tillgång till, inte mina cyklar. Håll dig till dina egna! ;~)
Gott folk! Jag tror att vi börjar närma oss de analkande 110%. Tänk Er, gott folk, 110%!
Bruse: Trodde ditt var mitt?
Elin: redan?! Här gåre undan minsann!
Bruse: Täntke bara att när du redan erbjudit mig två av fyra hojjar, kunde du lika lika gärna erbjuda mig en tredje. Men visst, jag åker hem och hämtar min egen innan jag kommer till dig. Deal?
Sju cyklar i en tvåa? Det här kommer bli en rolig höst!