För det mesta går det fort. Lite för fort. Jag kan tänka tanken klart och dra slutsatser innan folk knappt kommit igång och förklarat. Vilket medför den ohyfsade egenskapen att jag inte lyssnar eller avbryter, för jag vet ju redan vad de ska säga. Jag jobbar på det, att bli mer social när min hjärna går på högvarv. Men det är svårt.

Men ibland händer det att hjärnan reagerar lite långsamt. Det kan ta en stund för mig att reagera och hinna bearbeta viktiga emotionella händelser. Mitt medvetna har noterat saken, men det undermedvetna behöver också vara med. Det är då jag behöver sova på saken. För under sömnen kan det undermedvetna bearbeta det hela. Om konsensus sedan uppstår mellan det undermedvetna och det medvetna är allt kanoners. Ibland händer det dock att jag behöver sova på saken två gånger. Det behövs alltså två nätters bearbetning. Jag är lite trög ibland.

Samma sak är det för kroppen. Ibland tar det längre tid för den att reagera. Har jag slarvat med sömnen någon natt och sovit för lite, kommer inte smällen dagen efter. Nej, även kroppen har en inkubationstid på två dagar. Det slår aldrig fel. Andra dagen efter nattsuddandet kommer det. Pang, jag somnar i närmaste kontorsstol eller soffa.

I lördags natt sov jag bara fyra timmar. Vaknade ju som vanligt vid sextiden på morgonen. Och imorse kom det helt efter tidtabellen. Min kropp tog sovmorgon. Vaknade klockan sju, rekordsent på flera månader. Men det var skönt. Att få sova två timmar extra. Rena lyxen!