Då var det dags igen, att ladda batterierna. Imorgon klockan 11.05 ska jag cykla som en Duracelkanin. Jag ska bara cykla och cykla och cykla…
Det kommer att bli tufft imorgon. Inte för de sex milen utan för de 29 graderna som prognoserna säger. Men jag känner mig lugn, det känns som rutin. Det var ju bara tre dagar sen förra gången. Caballeron är nytvättad, kedjan är rengjord och däcken är bytta. Cykeln är laddad.
Själv har jag laddat genom att inte ens gå utanför dörren på hela dagen! Vågade inte ta risken att bli överhettad och torrköra batterierna i den heta solen. Så jag har stannat hemma och laddat.
En av laddningsaktiviteterna var att kolla på nedladdade filmer. I tolv timmar. Elva avsnitt av Battlestar Galactica. Så nu är jag överladdad med sci-fi.
Men den viktigaste laddningen har varit kolhydratladdningen. Två pastaportioner med kassler och ostsås har det blivit idag. Perfekt laddning!
Men den sista laddningen bestående av en påse med torkade aprikoser skulle jag inte tagit. Nu känner jag mig överladdad i magen. Gnha, bråttom… måste springa…. som en duracelkanin till….
Håller tummar och tår för att saltet och näringen räcker för alla mil, att hjärnan inte kokar över, att orken inte sinar och att krampen inte kraschar benen helt. Håller tummar och tår för att för att det nöjda vraket ligger obruten i soffan och pillar naveln någon gång i morgon kväll. Och tar en wirre och slocknar.