När jag flyttade till Stockholm för 16 år sen var det många saker jag skulle akta mig för. Det var trafiken, ficktjuvar, våldsmän, dumma flickor osv. Inget av det har jag blivit drabbad av. Tack och lov. Andra skräckvarningar jag fick var för fästingar. Man kunde bli lam, hjärndöd, allmänt tokig och allt annat hemskt en människa kan bli drabbad av. Men jag hade ett problem. Visste inte vad jag skulle leta efter, i jakten på fästing. Jag har aldrig i mitt liv sett en fästing på riktigt! Varken på mig själv, på andra eller annorstädes. Bara på uppförstorade bilder där de var en halvmeter stora. I Värmland finns det nämligen inga fästingar, så jag var helt oskuld på det här.

Men ikväll hände det, jag fick min första fästing. Klackarna i taket det är fest! Jippi! Den satt högt upp på bröstet där halsen slutar. Elin plockade ut den med en pinsett och demonstrerade den i sin hand. Den var hel en stund, tills hon mosade den. Det var tydligen bra. Att den var hel en stund.

Men det här skulle ju firas! Tyckte Elin och drack upp vår whisky. Är det fästingsfest så är det. Men det gör inget, jag är rätt fäst vid den där tokan.