Stress, stress. Allt ska gå fort. Svara snabbt, helst innan jag frågat…Kan man leva så? Hur länge orkar jag? Svar: tills igår, torsdag. Tog ledigt för att tänka genom mitt liv. Resonera fram orsakerna till mitt stressande, och hur jag ska hantera situationer så jag inte stressar upp igen i framtiden. Den största stressorsaken var i sommars när jag inte fick tillbringa min semester med H. Ägnade tre juniveckor åt att bara göra…ingenting. Var bara apatisk och frustrerad. Hade planerat massor av saker vi skulle göra. Men hans mor satte sig på tvären. Tyvärr tillät inte min ekonomi (läs min låga lön) att jag kunde anlita advokat och dra hela skiten inför tingsrätten, så de kunde döma hur umgänget ska fungera.

Med detta i bagaget, skulle jag sedan försöka vara på topp, alltid vara trevlig och hjälpsam mot våra kunder på jobbet. Men det gick bara inte. Särskilt inte när det var (den låga) lönen som omintetgjorde att jag kunde driva saken till rätten. Ännu mer frustration och stress. Men eftersom jag nu har kommit fram till orsakerna, är det bara att försöka ta itu med saken.